Ödeshögs station i modell

I början på 1950-talet såg Ödeshögs station ut så här. Järnvägens förlängning från Vadstena till Ödeshög (FVÖJ = Fågelstad – Vadstena Ödeshögs Järnväg) stod klar år 1888. Då var även stationen i rött tegel nybyggd.

Spårvidden var 891 mm = 3 svenska fot, och drivkraften var enbart ånglok. Ibland kunde också hästar växla vagnar på bangården (se hästen som flyttar en röd godsfinka). Senare förlängdes banan vidare till Linköping och det gick att ta sig vidare ut från Ödeshög på ett helt nät av både smalspåriga och normalspåriga linjer i hela landet.

Järnvägsstationen var ofta knutpunkten i bygden där gods och post i stor omfattning utväxlades. På exempelvis kvällar samlades ofta nyfikna ungdomar vid järnvägen för att studera de som kom och de som reste.

Tack vare järnvägarna kunde industrin och jordbruket utvecklas och därmed ge Sverige välstånd. Efter andra världskriget ökade konkurrensen från person-och lastbilar alltmer. Därför byttes de gamla oekonomiska ångloket ut till effektivare motordrivna motorlok och rälsbussar, vilket ni kan se på modellen.

År 1958 var det sedan slutgiltigt slut med persontrafiken på järnväg till och från Ödeshög. Emellertid fortsatte godstrafiken till Ödeshögs industrier på breddade spår (1435 mm = normalspår), men på 1980-talet drogs även dessa spår upp samtidigt som stationshuset revs. Idag finns endast godsmagasinet kvar.

Bokstäverna på väggen i vitlackerad plåt ovanför modellen räddades strax för rivningen av Hans Blomberg i Klöverdala som även byggt modellerna. Även den gamla stationsbelysningen är räddad och lyser nu upp fasaden i Klöverdala.